Hur funkistänk hjälper till i äldrefrågan

I januari var jag för första gången på Mötesplats välfärdsteknologi och e-hälsa. Det är en konferens och mässa om införandet av ny teknik inom kommunal vård och omsorg. Jag var också för första gången med som utställare. Det var en ny och spännande erfarenhet.

Förhärskande för mässan var en oro för den växande gruppen äldre. Det är också något som återkommer ofta i media, senast idag på Dagens Eko. Idag presenterade  regeringens särskilda utredare Susanne Rolfner Suvanto rapporten ”Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige”. Idag finns det 2 miljoner äldre i Sverige ( en femtedel). Den stora gruppen 40-talister med särskilda behov ökar. Dessutom lever folk längre. Enligt Suvanto är äldre långt ifrån en enhetlig grupp. Kvinnor-män, stadsbor-landsbygdsbor, olika språk och olika inkomster genom livet med mera. En del saker som varit problem tidigare i livet kommer tillbaka och förvärras. Suvanto ska den 31 mars presentera en nationell kvalitetsplan ska bidra till en jämlik och jämställd vård och omsorg för äldrevården. Kompetens kring äldres sätt att vara är viktigt. Lång erfarenhet och utbildning behövs. Det vet jag efter att ha varit med äldre anhöriga samt varit med i samtal med personal i äldrevården.

När det gäller att hitta lösningar och hjälpmedel behöver vi dock vara smarta. Vi har inte råd att börja om på nytt utan vi behöver använda erfarenheter från närbesläktade områden. Jag tänker då på funktionshinderområdet. En del lever med funktionsnedsättning hela livet. Andra får det när de blir gamla. Hörselnedsättningar och synnedsättningar är till exempel funktionsnedsättningar oavsett vilken ålder man än är i. I de fall man blir hindrad att göra det man önskar på grund av sin funktionsnedsättning, kallas det funktionshinder. De med tidiga funktionsnedsättningar i livet blir faktiskt dessutom också gamla om de inte dör tidigt. Se en reflektion kring detta av Åsa Henningson här.

Jag minns att jag läste en bok av en åldrande läkare med asperger som är en form av autism. Hon berättade att problem hon kompenserat för tidigare, med smarta metoder, kom tillbaka eller blev värre när hon blev äldre. Min mamma var den första döva på den då nya teckenspråkiga avdelningen i Göteborg. Innan dess hade hon teckenspråkig hemtjänst. Jag fick kämpa mycket för att hon skulle få den hjälp hon hade rätt till. Ett hinder som jag upptäckte var att socialtjänsten var uppdelad i funktionshinder för sig och äldrefrågor för sig. De talade inte med varandra och satt inte ens på samma geografiska plats. Än mindre kunde de lära av varandra. När en person har komplexa hjälpbehov är det svårt att få handläggare att förstå vad som behövs. Döva och deras anhöriga får till följd av detta än idag kämpa för att få komma till ett teckenspråkigt äldreboende som ligger utanför stadsdelen eller kommunen- om de finns alls. Teckenspråkiga boenden riskerar i värsta fall nedläggning om platserna inte fylls och då förlorar döva rätten till en viktig del av sin kultur.

  • I de fall det behövs tekniska lösningar bör man alltså först säkerställa att det inte redan finns lösningar på marknaden. Titta på vad andra brukargrupper använder!
  • När nya lösningar tas fram: tänk bredare än “äldre”.
  • Kommuner behöver jobba smartare. Det innefattar annorlunda organisation och nytt sätt att tänka.
  • Specifik äldrekompetens är lika viktig som till exempel autismkompetens eller kompetens kring olika kulturer.
  • Funktionsnedsatta och anhöriga är grupper som är smarta att använda sig av. Inte bara som intervjuobjekt och som del i referensgrupper. De bör användas i själva arbetet. Alltför många fantastiskt kompetenta i denna grupp går arbetslösa, är sjukskrivna eller har aktivitetsersättning. Så kan vi ju inte ha det.

Yngre och äldre man i rullstol

Bra för 100% och hundar

Vi behöver ett samhälle som har som målsättning att vara bra för 100% av dess invånare. Det har vi inte idag. I genomsnitt har två elever i en klass om 20 elever Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) som t.ex. ADHD, ADD, autismspektrumstörning, språkstörning och Tourettes syndrom. Trots detta är det inte obligatoriskt att lära sig något om NPF på lärarhögskolan. Stor okunskap gör att funktionsnedsättning blir till funktionshinder. Detta helt i onödan eftersom det finns kunskap och metoder med vetenskaplig evidens.

Jag frågade en gång en skoltaxichaufför hur det kom sig att han och hans kollegor var så proffsiga när det gällde att bemöta autistiska barn. Han sa då att de var tvungna att utbilda och certifiera sig, annars skulle de inte få köra dessa elever. Dessa elever som sedan tillbringar en hel dag i skolan bland lärare och annan personal som inte har krav på kunskaper i området. Okunskapen är också så stor att diagnoser ifrågasätts. Läs gärna  Dags att sluta ifrågasätta ADHD av Jiang Millington, Malena Ernman och Sven Bölte.

Vad kommer sig då detta? Kan det vara så att det finns ett stigma? När jag själv gick i skolan fanns det en tydlig ”vi och dom”-känsla. Man visste vilka som var de som det skulle gå dåligt för och det fanns inget hopp. Så var det bara. Ett arv från den tiden då dessa barn kallades för ”vanartiga barn”, som om de tillhörde en egen art. En skuld som vidhäftade dessa och som gjorde att man absolut inte fick bli förknippade med dessa. Skam. Sedan var det de där knepiga som gick utmed väggar eller blev upprörda av konstiga anledningar. Jag känner obehag när jag skriver detta, för så får man väl inte skriva? Jo, för att lyfta bort skamstämpeln. Skam som föder rädsla som smittar och som föder mer skam. Skamskulden ökar och skamhundarna blir fler och fler.

Ett samhälle som är bra för alla invånare, alltså även för NPF:are och andra vars behov inte syns tydligt eller där det finns fördomar, är ett samhälle som är bra för alla. Till min glädje är det fler och fler som inser detta. Ett exempel är från SPSM, Fortbildning om NPF gav positiva effekter i Arjeplogs kommun. Ännu ett exempel på universell design.

Lösningen till samhällsproblem som vi läser om varje dag står att finna här och i vår förmåga att lyssna och ta nya perspektiv. Avslutar med en länk till en liten film: A dog lover should never forget these things.

pojke kramar hund.PNG