Symboler och transparens

I mitt förra inlägg visade jag exempel på hur ett begravningsschema med bilder kan se ut. Bilder är ett utmärkt kognitivt stöd. Att använda visuella hjälpmedel är en bra idé om man vill ha transparens i det man gör. Det blir då överskådligt och lätt att granska. Det fick jag återigen erfara då jag efter inlägget blev kontaktad av en präst i svenska kyrkan som berättade att det finns en mycket stark riktlinje från biskoparna i Svenska kyrkan att präster skall använda jord och inte rosor vid överlåtelsen. Det är alltså inte prästen som kan välja det ena eller det andra.

Begravningar är en viktig del av livet och väcker känslor. Vid min mammas begravning bestämde vi att ceremonin skulle passa barnbarnen. Själv hade jag aldrig varit bekväm med att men öser jord över den vackra kistan. Som att kasta grus i ansiktet på någon. Vår präst förklarade fint för oss hur det hela hänger ihop. Förr när de flesta levde nära jorden och jordbruket var symboliken glasklar. När vi dör begravs vi och våra kroppar omvandlas till mull som så småningom blir jord vari nytt liv kan växa. Han förklarade att detta inte var lika självklart för dagens stadsmänniskor som symbolik. Han sa att rosen symboliserar det som så småningom växer upp. Vi valde ros.

Nu tänker jag att även ros är svårförståeligt eftersom det känns som man hoppat över ett viktigt steg. Detta att en växt gror, växer upp och knoppas innan en blomma slår ut. En idé spirar i mitt huvud: Kanske prästen kunde lägga jord med en spirande växt på kistan vid överlåtelsen? Det finns en lockelse för mig i denna tanke eftersom den för mig ter sig tydligare som symbol och liksom en bro mellan dåtid och nutid, bondesamhälle och stadsmänniskor, liv och död. Jag gillar broar.

Grodd växer ur hög med jord