Nu får det vara nog!

Idag tar allt fler till telefon och distansmöten på video som tröst i ett nödläge för att kunna ha uppe kommunikationen med nära och kära. Jag tänker på döva och hörselskadade som inte kan göra detta på ett likvärdigt sätt. En del inte alls. Särskilt gäller det gruppen äldre hörselskadade och döva, alltså riskgruppen i Coronatider.

Själv har jag min 89-årige barndomsdöve pappa hemma hos mig just nu. Han är krasslig fast av andra orsaker än Corona. Vårdcentralen tar helst inte emot honom för de vill inte smitta honom, så vi behöver ha läkarkontakt över telefon. Då behövs jag. Vi får alltså försöka sätta familjen i karantän. Skulle någon i familjen få det minsta förkylningssymptom så får vi köra honom till lägenheten på andra sidan stan. Där får han sitta ensam och titta på Corona-nyheter på TV och bli oroligare och oroligare. Med få möjligheter att prata om sin oro med andra. Utan att kunna ligga och lyssna på radio där folk ventilerar sina tankar, utan att kunna lyssna på ljudbok. Som anhörig är det outhärdligt att tänka på egentligen – men man blir van. Man vänjer sig tydligen med allt. Till och med med att döva lever 5 år (siffra från 2010 så den är förmodligen större) kortare tid i genomsnitt jämfört med andra i samhället.

Nu har pappa det bra jämfört med en del andra döva ändå. Han har barn och vi bor i samma stad, han har bildtelefon som hjälpmedel från Habilitering och Hälsa: Alternativ telefoni, det har vi barn också. Han är klar i huvudet och teknikintresserad och fixar digitala medier. Vissa andra döva har bildtelefon, andra inte. Vården har inte bildtelefon. Det betyder att vårdpersonal inte kan kommunicera med honom på distans. De kan inte heller vid behov hjälpa honom att koppla upp en tolk på distans via bildtelefoni.net som har öppet 24/7/365. Hittills har han fixat det själv. En gång när han var inskriven på sjukhus ringde han upp tolk för att kunna kommunicera med läkare på ronden. Tur det för anhöriga har i praktiken aldrig möjlighet att vara med på ronden, inte tolk heller- det hinns inte med, inte ens i vanliga fall. 

Min frustration är stor redan innan coronatider. I en region/kommun nära mig gjorde man förra året pilotstudier för digitalisering av tolkning och vård kring döva. Trots att det finns en etablerad standard för detta sedan många år (som dessutom funkar för dövblinda) provade man andra system. Tolkcentralen ett system och Hemtjänsten för döva ett annat system. Dessa fungerade inte tillsammans. De fungerade heller inte ihop med bildtelefoni.net. Såklart inte heller med användarnas egna bildtelefoner. Dessutom ska döva få ytterligare två nya appar att hantera. Kvalitet och tillgänglighet för produkten är inte i fokus. Det gör att man tappar bort dövblinda (behöver realtidstext), hörselskadade som behöver perfekt ljud och automatisk textning samt döva (behöver perfekt bild avseende deras preferenser- alltså val av rätt KODEK är viktig)

Idag digitaliserar regionens tolkcentraler i allt högre takt. Det är för att tolkar inte ska utsättas för smittrisk och för att tolkar som bär Corona inte ska smitta andra. Helt förståeligt. Jag vädjar nu till att detta görs på ett smart sätt. På ett sätt som är socialt hållbart. Med öppen standard och telefoni, så att även hörselvarierade kan ringa vem som helst utan att först kolla vilken typ app den andre använder för kommunikation. 

De som känner mig tänker kanske att ”hon talar ju i egen sak”, eftersom jag jobbar på ett Lidol som är ett företag som är återförsäljare för bildtelefoni/Alternativ telefoni. Till er kan jag säga att: Ja, jag talar i egen sak. Jag har valt att arbeta med detta eftersom jag tänker att det är just i detta område som jag är satt att göra nytta. Jag vill hedra mina föräldrar med att göra världen bättre för döva. Med tiden har jag insett att detta inte bara är bra för denna grupp – utan för oss alla i slutänden. Döva har övat hela livet för en extrem situation. Och den är vi alla i nu.

Jag och mina kollegor arbetar extra hårt i dessa tider för att förklara hur de produkter som vi jobbar med kan vara till nytta. Med tiden har det blivit en fin familj av produkter som kan användas i många olika sammanhang. Medarbetarna brinner lika mycket för denna sak som jag.

  • Hjälp oss att nå fram till rätt beslutsfattare
  • Samarbeta med oss
  • Följ oss gärna och tipsa oss om vad vi ska förklara på:

T-Meetings hemsida:
Våra reflektioner kring Corona” och Lidols hemsida

T-Meetings facebook: Tmeeting LinkedIn: T-Meeting
Twitter: @T_meeting och Lidol på LinkedIn Lidol

Agilt manifest för smidigt arbete

2001 tröttnade en grupp mjukvaruutvecklare/programmerare i Utah- USA på ineffektiva arbetsmetoder. Man träffades och satte samman ett manifest: ”Manifesto for agile software development”. Agile är engelska och betyder smidig, vig eller lättrörlig. Jämför med agility. Agile är ett tankesätt/mindset.

Grundtanken är (min översättning) att:

  • Människor och möten-är viktigare än fokus på-processer och verktyg
  • Det är viktigare att det funkar-än att det finns-omfattande dokumentation
  • Samarbeta med kunden-än att-förhandla kontrakt
  • Svara på förändring-hellre än att-följa en plan

Det innebär inte att det som står till höger inte behövs, men att det som står till vänster värderas mer.

Agile är ett ansvarsfullt förhållningssätt till ens eget jobb. Det handlar om hur vi människor är med varandra och hur vi kan jobba smidigare. Vi kan lära oss av detta även i andra områden än programmering.

Agile Manifesto

Bra för 100% och hundar

Vi behöver ett samhälle som har som målsättning att vara bra för 100% av dess invånare. Det har vi inte idag. I genomsnitt har två elever i en klass om 20 elever Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) som t.ex. ADHD, ADD, autismspektrumstörning, språkstörning och Tourettes syndrom. Trots detta är det inte obligatoriskt att lära sig något om NPF på lärarhögskolan. Stor okunskap gör att funktionsnedsättning blir till funktionshinder. Detta helt i onödan eftersom det finns kunskap och metoder med vetenskaplig evidens.

Jag frågade en gång en skoltaxichaufför hur det kom sig att han och hans kollegor var så proffsiga när det gällde att bemöta autistiska barn. Han sa då att de var tvungna att utbilda och certifiera sig, annars skulle de inte få köra dessa elever. Dessa elever som sedan tillbringar en hel dag i skolan bland lärare och annan personal som inte har krav på kunskaper i området. Okunskapen är också så stor att diagnoser ifrågasätts. Läs gärna  Dags att sluta ifrågasätta ADHD av Jiang Millington, Malena Ernman och Sven Bölte.

Vad kommer sig då detta? Kan det vara så att det finns ett stigma? När jag själv gick i skolan fanns det en tydlig ”vi och dom”-känsla. Man visste vilka som var de som det skulle gå dåligt för och det fanns inget hopp. Så var det bara. Ett arv från den tiden då dessa barn kallades för ”vanartiga barn”, som om de tillhörde en egen art. En skuld som vidhäftade dessa och som gjorde att man absolut inte fick bli förknippade med dessa. Skam. Sedan var det de där knepiga som gick utmed väggar eller blev upprörda av konstiga anledningar. Jag känner obehag när jag skriver detta, för så får man väl inte skriva? Jo, för att lyfta bort skamstämpeln. Skam som föder rädsla som smittar och som föder mer skam. Skamskulden ökar och skamhundarna blir fler och fler.

Ett samhälle som är bra för alla invånare, alltså även för NPF:are och andra vars behov inte syns tydligt eller där det finns fördomar, är ett samhälle som är bra för alla. Till min glädje är det fler och fler som inser detta. Ett exempel är från SPSM, Fortbildning om NPF gav positiva effekter i Arjeplogs kommun. Ännu ett exempel på universell design.

Lösningen till samhällsproblem som vi läser om varje dag står att finna här och i vår förmåga att lyssna och ta nya perspektiv. Avslutar med en länk till en liten film: A dog lover should never forget these things.

pojke kramar hund.PNG

Begravning för döva, Visuellt stöd samt Universell design.

För några år sedan dog min mamma. Mamma var döv sedan barndomen och det skulle komma många döva till begravningen. En begravning anpassad för döva brukar ha visuella inslag. Det ska hända saker. Till exempel kan någon tända ljus runt kistan medan klockorna ringer in. När det är psalmsång eller musik brukar någon göra en teckenspråksgestaltning.

För att göra det tydligt för barnbarnen vad som skulle hända under ceremonin gjorde jag ett visuellt begravningsschema. I sådana här sammanhang finns inte utrymme för repetitioner och barnen behövde känna en trygghet i att detta skulle gå bra. Särskilt då de hade en del i ritualen. Det visade sig att detta schema även var ett utmärkt sätt att handskaka planeringen med prästen och diakonen. Efteråt delade jag med mig av den till min syssling Annika som tog den som en inspiration för sin mammas begravning som var en ”vanlig hörande-begravning”. Hon vågade göra annorlunda.

Att något som är nödvändigt för en grupp kan vara kvalitetshöjande för många är intressant. Några exempel på produkter som kommit fram på detta sätt är engreppsblandaren, ljudboken och fjärrkontrollen. Dövas behov av visuella begravningar kan i urval alltså höja upplevelsen av även andras begravningar.

Detta kallas för Universell design och det kommer jag att komma tillbaka till framöver. Visuella lösningar, där schemat jag gjorde för barnen bara är ett exempel, kan mycket väl komma till nytta för kognitivt funktionshindrade. Det kan röra sig om personer med till exempel ADHD, autism, hjärnskador, utmattade, svårt stressade eller äldre. Ja, i ett livsperspektiv väldigt många kanske de flesta.

Jag delar här med mig av detta visuella begravningsschema. Samtidigt som man ser hur en teckenspråksgudstjänst kan vara upplagd är det ett exempel på hur ett visuellt schema kan se ut. Utformningen, i form av hur mycket text och bilder det ska vara, ges av användarens behov.

begravningsscehma_skarmklipp