Att ta ansvar

Våren är i antågande. Jag tog med mig en påse och ett par handskar för att hjälpa Skogemulle att städa lite när jag ändå var ute och promenerade. Precis som vi gjorde med barnen när vi hade vår Mullegrupp när de var små. Det blev rent vid en grillplats där något gäng festat loss någon gång. Nu har värdet på grillplatsen höjts för nu går det att ha en trevlig grillstund igen där, för den som vill. Möjligheten finns.

Min mamma lärde mig att inte kasta skräp på marken. Hon tog ansvar och plockade till och med upp skräp från trottoaren, även om hon inte kastat det där. Hon tog också ansvar för människor. Om ett fyllo vinglade omkring och ramlade och andra låtsades som de inte såg något, så gick hon fram och hjälpte till. Alltid.

Om alla gjorde lite mer än de måste göra, skulle många problem lösas. Istället för att fokusera på vad man måste göra kan man fundera på hur man kan göra skillnad. Igår berättade jag om att det är så svårt att få till samordnad hjälp för personer med komplexa hjälpbehov. Många gånger stoppas framgång just av att de som ska hjälpa funderar mer över vad de måste göra enligt lag än vad de skulle kunna bidra med. Psykologen Bo Hejlskov Elvén sa en gång i början av ett SIP-möte (Samordnat Individuellt Plan mellan myndighetspersoner) att om alla i rummet gör något mer än vad man måste gör så kan vi lösa detta. Som NPF-mamma kan jag intyga detta. Det har alltid varit de människor som tagit ansvar och gjort lite mer än de måste som har gjort skillnad när inget annat funkat.

Detta att ta ansvar är en nyckelvärdering i moderna arbetssätt. Just nu pågår en stor förändring gällande arbetssätt bland företag och andra vakna verksamheter. Agila metoder, Lean PD, kollegialt lärande och visuella metoder vinner mark. Förtroende för medarbetare är här viktigt liksom distribuerat mandat. Chefer som fokuserar på att hjälpa team att skapa värde. Allt bygger på att alla tar ansvar. Om inte annat så för att det blir roligare då. De erfarenheterna man gjort där vill jag medverka till att ta in i välfärdssamhällets verksamheter.

Från att ha känt mig irriterad över att någon skräpat ner på grillplatsen, gick jag därifrån med glädje. Glad över att det nu fanns en möjlighet att få en fin grillstund där. För mig eller någon annan. Jag kunde måla upp en angenäm bild i fantasin och det kändes bra. Så mycket bättre än innan.

mullestäd.jpg

En tanke på “Att ta ansvar”

  1. Klok text och ditt initiativ kommer säkert kunna sprida sig som ringar på vattnet – instämmer i att man kan åstakomma mycket genom att göra det oväntade och att det ger utdelning i ett annat perspektiv eller påverkar andra positivt. Man kan få lön för mödan på många fler sätt än i pengar! Ren omgivning skänker glädje och för den som nu kommer till grillplatsen är sannolikheten större att de lämnar platsen lika fin som den var när de kom 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s